"Jag kan ju inte leka med Barbie! Det är ju bara för tjejer." : En vetenskaplig essä om fritidshemslärarens bemötande av eleverna. Sett ur ett genusperspektiv.

Abstract "I can't play with Barbie! It is just for girls." is a scientific essay that is based on a story, in which I portrayed a self-perceived dilemma. In the dilemma, it emerged that I was not aware that my own perceptions of gender could influence my actions in the professional role, and that I was unsure of how I could work in practice to change the traditionally ingrained gender patterns, that manifested themselves in the after-school care center. The essay thus aimed to investigate whether the after-school teachers' own perceptions of gender could affect the way they treated the students, and to investigate how after-school teachers could work in practice to change the traditionally ingrained gender patterns that manifested themselves in the after-school care center. I have thus examined this through a writing process, in which I have had a reflective dialogue with the literature, in which I have turned to Eidevald, Butler, Ambjörnsson, Mac Donald and Persson Sjödell, among others, as their theoretical perspectives on gender and norm-critical work have helped me gain a deeper understanding of my dilemma. I have also conducted a participatory observation where I have talked to three after-school teachers about gender equality, as their perspectives, like the literature, were helpful in my reflection. I have concluded that my perceptions of gender affect my actions in the professional role and therefore also my treatment of the students, but that we can understand this in different ways. I have also come to realize that it can be difficult to change the traditionally ingrained gender patterns, but that it is entirely possible. That we, the after-school care teachers can create a change, by learning about gender and how differences are made between the sexes, and by critically examining what we say, do and make visible in the after-school care center. Because by making ourselves aware of what we are normalizing in our work, we can also act in a way that normalizes the gender patterns that go against the accepted norms.Sammanfattning ”Jag kan ju inte leka med Barbie! Det är ju bara för tjejer.” är en vetenskaplig essä som utgår ifrån en berättelse, i vilken jag gestaltade ett egenupplevt dilemma. I dilemmat framkom det att jag inte var medveten om att mina egna föreställningar kring genus kunde påverka mitt agerande i yrkesrollen, samt att jag var osäker på hur jag i praktiken skulle kunna arbeta för att förändra de traditionellt invanda könsmönster som yttrade sig i fritidshemmet. Essän syftade därmed till att undersöka om fritidshemslärarnas egna föreställningar kring genus kunde påverka sättet de bemötte eleverna på, samt att undersöka hur fritidshemslärare kunde arbeta i praktiken för att förändra de traditionellt invanda könsmönster som yttrade sig i fritidshemmet. Jag har således undersökt detta genom en skrivprocess där jag har fört en reflektiv dialog med litteraturen, i vilken jag bland annat vänt mig till Eidevald, Butler, Ambjörnsson, Mac Donald och Persson Sjödell, då deras teoretiska perspektiv på genus och normkritiskt arbete har hjälpt mig få en djupare förståelse av mitt dilemma. Jag har även genomfört en deltagande observation där jag samtalat med tre fritidshemslärare kring jämställdhet, då deras perspektiv, likt litteraturen, var behjälpliga i min reflektion. Jag har kommit fram till att mina föreställningar kring genus faktiskt påverkar mitt agerande i yrkesrollen och därmed även mitt bemötande av eleverna, men att vi kan förstå detta på olika sätt. Jag har även kommit till insikt om att det kan vara svårt att arbeta med att förändra de traditionellt invanda könsmönsterna men att det är fullt möjligt. Att vi fritidshemslärare kan skapa en förändring, dels genom att ta del av kunskap kring genus och hur skillnader görs mellan könen, dels genom att kritiskt granska det vi säger, gör och synliggör i verksamheten. Eftersom vi, genom att göra oss själva medvetna om vad vi normaliserar i verksamheten, även kan agera på ett sätt som normaliserar de könsmönster som går emot de vedertagna normerna